Svartån utgör Älvestads gräns mot Normlösa och Västerlösa i söder. Den tar sin början redan i de småländska skogarna mellan Eksjö och Nässjö, Svartåns källor ligger nära Ormaryd i Småland och fortsätter rinna genom Aneby, Tranås och till Sommen. Svartån är en av Sommens två inlopp, men utgör även Sommens enda utlopp vid Laxberg. Den rinner sedan norrut genom Boxholms kommun och vidare genom Mjölby och följer kommungränsen mot Motala innan den slutligen mynnar ut i Roxen. Uppströms i skogsbygden forsar Svartån stundtals fram över stockar och stenar. Vattenkvalitén är bättre ju längre uppströms man kommer och bottnen hr ofta ett grovt substrat med lämpliga miljöer för den hotade öringen och sällsynta stormusslor som tjockskalig målarmussla och flodpärlmussla. Här kan man stöta på de forsälskande fåglarna strömstare, kungsfiskare och forsärla. Den skygga uttern rör sig också längs ån. Fram till början på 1900-talet bedrevs pärlfiske i Svartån. Ett udda yrke som verkar ha varit lönsamt för den som var en duktig fiskare. Insidan av skalet hos flodpärlmusslor är klätt med pärlemor och om det råkar komma in ett sandkorn kapslar musslan in det för att skydda sig. Men bara en mussla av flera tusen innehåller en värdefull pärla. Tydligen kunde dock riktigt skickliga pärlfiskare avgöra på en musslas form att sen kunde innehålla en pärla. För en fin pärla kunde juvelerare i Stockholm betala över 200 kronor, vilket var väldigt mycket pengar då och i dag nog motsvarar åtskilliga tusen kronor. I dag är pärlfiskarna försvunna. Flodpärlmusslorna som lever på botten i vattendrag växer långsamt och kan bli mycket gamla, långt över 200 år. Drömmen att hitta pärlor tillsammans med ingrepp i vattenmiljöer har lett till att flodpärlmusslan i stort sett försvunnit från Svartån och många andra vattendrag. Pärlfiske förbjöds 1994 när flodpärlmusslan blev fridlyst. Svartån är även känd i sportfiskekretsar. Det finns ett stort bestånd av stor sarv och färna och svenska rekordet på färna putsades igen våren 2023 till fantastiska 3640 gram. Genom åren har Svartån genom Älvestad totalt dominerat fisket efter just färna och sarv. Svenska rekordet på sarv tillhörde länge Svartån men har nu slagits. Men varför heter den Svartån? På några gamla kartor kallas den även Storån. Det finns en gammal sägen som berättar om Svartån och dess berömda röda pärlor, som man kunde hitta i Svartåmusslorna. Det är nog inte så många som känner till sägnen men den berättas i boken “Fornsägner och kulturbilder från Östergötland”, skriven av Anton Ridderstad 1914-20. Den lyder så här på lite gammalsvenska….. I den gamla, gråa hednatiden för århundraden tillbaka fanns en viking med namnet Arne. Vida omkring hade han farit och segrande bestått mången holmgång. Lastade med vunna skatter återvände hans drakar omsider. Då byggde han i sin fosterbygd en borg, som han, efter den gud han dyrkade, kallade Odinsborg. Arne var en dunkel gåta till sin natur. Man sade, att han ägde tvenne hjärtan, ett naturligt i den vänstra sidan, som var godt, och ett i den högra, som var ondt. Då det goda rådde, var han själva godheten och mildheten, varemot han, då det onda rådde, var själva ondskan och vildheten. Ledd av sitt onda hjärta, dödade han en storbonde inom riket och tog med våld hans dotter till sin hustru. Ledd av sitt goda hjärta, blev han henne en god och mild husbonde. En dotter — skön Alvhild — var enda frukten av deras kärlek. Dottern var en icke mindre dunkel gåta ån fadern. Väl, sade man, har hon blott ett hjärta, men i detta hjärta ligga faderns båda hjärtan, såväl det goda som det onda. Det goda i hennes hjärta befinnes dock besvuret och förkvävt under det ondas olösliga trollformel.Härden var henne mindre kär än världen, jungfruburen mindre inbjudande ån naturen, sländan mindre älskad ån svärdet. Hon var mindre mö, ån sköldmö. Många friare inställde sig, men hon kämpade hellre med dem, än hon lekte. Länge hade en vikingason, den kraftige Arnhold,förgäves ägnat henne hela sin tillgivenhet. En natt får han i drömmen besök av en av Ågirs döttrar, nyss uppstigen ur åns böljor.— Du älskar skön Alvhild, tilltalade hon honom. Du måste bryta den förtrollning, vari hennes hjärta år försatt, för att vinna henne, öppna en åder på hennes arm, och med den droppe blod, som rinner därur, skall den ondska, vari hon år bunden, drypa bort. Men bloddroppen skall du offra åt mig. Jag vill förvandla de vita pärlor, som smycka min hals, till röda. För att underlätta ditt verk skall jag försätta henne i den djupaste sömn.Och så skedde. Arnhold fann skön jungfrun i den djupaste sömn, då han anlände till borgen. Med sin svärdsudd öppnade han en åder i slumrerskans arm, och en droppe blod — svart som den svartaste natt — rann därvid ned i hans järnhuva, och så begav han sig ned till stranden av ån, och han sänkte huvan med bloddroppen, såsom ett offer åt Ägirs väna dotter, i det frustande vattendjupet, och som han det gjorde, var det som om allt vatten, så långt som hans blick nådde, på en gång svartnat, och se, ån blev därefter kallad för Svartån. Och att Ågirsdotter använde bloddroppen, enligt sitt ord, till att förvandla sina vita pärlor till röda, kan man sluta därav, att musslorna i Svartån ännu idag ofta nog innehålla röda pärlor. En liten kul berättelse tycker jag, väl värd att berätta.

Pårlfiskare i Öjebro__

Vågforsens kraftverk sedd från Nederlösabadet

Leif Krause med svenska sportfiskerekordet på färna: 3 640 gram.

Svartån går alldeles utmärkt att paddla på.

Det bedrevs simskola i Svartån i Älvestad. Den låg nedanför Amnada Mellangård, (nu riven). Bilden är från simskoleavslutningen 1946. Avsatserna var på 2,5 och 5,0 meter.

Bron över Svartån i Normlösa med dom gamla stenräckena kvar. Man kan se skorstenen från Kisa Pepparkakor till höger. Huset till vänster år rivet och en ny villa byggdes i början på 70-talet. Bilden är kolorerad